I tidningen Sjöbefälen Nr 8 2021 finns en trevlig artikel om Gösta Werners liv och gärning. Dessutom skildras museets verksamhet. Hela artikeln finns återgiven nedan.
Gösta Werner och havet
Gösta Werner gestaltade i sitt konstnärskap livet ombord på segelfartyg och ångbåtar. De egna erfarenheterna som sjöman inspirerade honom till en färgsprakande och nydanande dokumentation av arbetet på världshaven. I sjöfartsstaden Simrishamn har Gösta Werner fått ett eget museum.
TEXT OCH FOTO CURT ISAKSSON
Gösta Werner föddes 1909 och växte upp i Örnsköldsvik. Boxning var ett fritidsintresse och han tävlade med viss framgång i weltervikt. Denna slagfärdighet kunde senare utnyttjas i olika hamnar under sjömanskarriären.
Gösta Werner tog 18 år gammal hyra som mässpojke på lastfartyget Borg. Han lyssnade till mistlurar och klockbojar under färden genom Kielkanalen och såg hur bogserbåtar, segelpråmar och jättelika passagerarfartyg trängdes med fartyg lastade med svenskt virke vid inloppet till Themsen. Världen öppnade sig.
När Gösta mönstrat av i Värtan antogs han som gast på skolskeppet af Chapman och lärde sig sjömansyrket från grunden. Han tävlade med andra ungdomar om att så snabbt som möjligt klättra upp i toppen på den drygt 40 meter höga riggen. Ibland pendlade masterna 20-25 grader i sidled.
Senare anställdes Gösta av ett åländskt rederi och han tjänstgjorde på barken Killoran i åtta månader 1929 och 1930. Under en resa från USA till Venezuela gick fartyget in i en storm, en våg slog över däcket och en svensk jungman spolades ut i havet och förolyckades. Gång på gång har Gösta Werner i sina målningar berättat om resan med Killoran.
Examen som sjökapten
Samtidigt som den unge sjömannen var anställd på olika båtar studerade han, blev styrman 1933 och sjökapten 1935. Efter att ha arbetat i 13 år som sjöman mönstrade han av i början på 1940-talet. Livet som konstnär lockade.
Jag besöker Peder Werner i hans hem i Stockholm. Han är son till Gösta, förtrogen med faderns konstnärliga gärning och berättar engagerat om dennes arbete.
– På 50-talet och stora delar av 60-talet målade han abstrakt och blev då uppmärksammad och erkänd. Av en slump upptäckte han dagböcker från tiden som sjöman, blev fascinerad och började gestalta sina erfarenheter.
Gösta Werner köpte i slutet av 1950-talet en fastighet på Österlen i Skåne. Han arbetade i två ateljéer; Örnahusen utanför Simrishamn och Odengatan i Stockholm. På de båda platserna var det ofta liv och rörelse, kompisar och bekanta kom och gick.
– Farsan arbetade ständigt vid staffliet. Om något glädjande hänt var detta orsak till att måla, om han var sorgsen resulterade också detta i nya konstverk, minns sonen som ofta som liten var tillsammans med sin far i ateljén.
Gösta Werner skrev ofta in texter i sina bilder med sjöfartsmotiv, exempelvis fartygsnamn och destinationsorter.
– Dessa bokstäver är inte en remsa längst ner på målningen, utan en integrerad del i bilden som ger liv och form till gestaltningen, betonar Peder.
På en akrylmålning med titeln Vinter färdas flera fartyg över det vintriga Bottenhavet. Med svart skrivstil i det isigt blå och vita finns namnen på en mängd destinationsorter. Byske, Skellefteå, Rönnskär, Kramfors, Sundsvall, Svartvik … Färgerna bryter mot varandra och bokstäverna blir tecken för att vattnet binder samman lastfartygen med en mängd Norrlandshamnar.
Peder Werner visar i sin bostad flera konstverk av fadern. På en bild står sjömän i soppkö i depressionens New York på 1930-talet, en tavla dokumenterar hur en sjöfarare tatuerat ett ankare och ett bloddrypande hjärta på sin kropp och på en akvarell seglar spökskeppet Den flygande Holländaren på ett stormigt hav som skiftar i svart, blått och grönt.
– Han målade ofta grovt. Vissa konstnärer kan återge varje hårstrå på en katt utan att lyckas fånga vad som är unikt för just den katten. Men Gösta Werner förlorade sig inte i detaljer. Med få penseldrag strävade han efter att ge hav, fartyg och människor liv och rörelse, förklarar Peder.
Stad med seglartraditioner
Jag besöker Simrishamn och museet en sommardag. Inte långt från museibyggnaden klättrar några elever ner i sina optimistjollar för att lära sig seglandets konst. De färgglada seglen lyser i hamnbassängen när de ungdomliga gastarna manövrerar sina farkoster mot öppet vatten.
Museum Gösta Werner och Havet ligger på en plats med starka seglartraditioner. För mer än hundra år sedan fraktades spannmål till hamnarna på Österlen. Vid förra sekelskiftet hade Simrishamn Sveriges största rederi för segelfartyg.
I mitten av 1800-talet uppfördes ett badhus vid hamnen och senare utnyttjades fastigheten för lädertillverkning. När Gösta Werner Sällskapet i början av 1990-talet ville starta ett museum kunde den gamla byggnaden utnyttjas. Leif Hjärre är en av de entusiaster som är aktiv i sällskapet.
– Huset var en rishög. Sverige och Österlen befann sig i en djup lågkonjunktur och för att skapa arbetstillfällen gick AMS in och satsade nödvändiga pengar. Museet visar inte bara Gösta Werners konst utan är också ett kulturcentrum, där hittills ett 100-tal konstnärer ställt ut och där konserter och föreläsningar arrangeras varje sommar, berättar Leif Hjärre.
Inne i museet pågår förberedelser för en utställning med en grupp konstnärer från Lund. Ljus flödar från Östersjön in genom fönstret på andra våningen.
Färgstarka symboler
Samtidigt lyser det från Gösta Werners arbeten. Många målningar är framställda på segelduk, presenning och juteväv. Texter på bilderna berättar om fartygsnamn, hamnar och laster och skummande havsvågor rullar in mot skroven på fartygen. Flaggor, galjonsbilder och sjömanskroppar med tatueringar är färgsprakande symboler som berättar om sjöfartens värld.
En tavla visar ett fartyg som med fyllda segel går fram i hård sjö. Bilden ingick i en svit litografier som inspirerats av Evert Taubes visor och som sommaren 1989 visades på Waldemarsudde. Litografin blev förlaga till ett frimärke. Postverket och Sveriges Television arrangerade 1990 en tävling om Sveriges vackraste frimärke och Gösta Werner vann första pris.
– Sommaren 1989 var farsan stressad. Han arbetade intensivt inför vernissagen på Waldemarsudde och i september visades en stor retrospektiv utställning på Konstakademien. Senare samma höst reste han till Australien. Vid hemkomsten fick han en massiv stroke och avled i november, 80 år gammal, berättar Peder Werner.
Ateljéfotot med Gösta Werner publicerades i den katalog som presenterade den stora retrospektiva utställningen på Konstakademien 1989.