Vad vill Du ha för brännvin till sillen? Frågade jag vännen Gösta Werner vid en lunch på restaurang Greitz i Stockholm i maj 1986. Hans svar kom prompt: bäsk. För säkerhets skull frågade jag kyparen vad de hade för sorts bäsk. Systemets bäska droppar, blev det omedelbara svaret framfört på stockholmska med rullande R. Vår omedelbara reaktion blev: Så´n sörja dricker inte vi. Ge oss två sexor Skåne. Måltiden avslutades och vid kaffet-avecen tillkallades krögaren. Han blev införstådd i situationens allvar. Jag erbjöd honom att lära hur en genuin bäsk tillredes och lovade honom kontinuerliga leveranser av malört. Med tacksamhet accepterade han erbjudandet. Men eftersom malört skördas först under Bartolimeinatten den 22 augusti fick verkställandet anstå till fram på höstkanten.
Vi sammanträffade åter på krogen som också drev intilliggande internationella pressklubben om aftonen den 19 september. Jag hade med mig nyskördad österlensk malört. Anrättandet av bäsk hade jag lärt mig av Ingeborg Bistedt som i femtio år drev anrika Gärsnäs Hotel. Blad och blommor repades av från stjälkarna och lades ner i en rostfritt panna. Renat brännvin gjöts i så det väl täckte malörten och värmdes upp. Innan kokpunkten tändes blandningen på. Med en metallsked mosades den brinnande malörten mot kastrullsidan. Innehållet fick sedan svalna och filtrerades därefter ned i en liten glasflaska. Innehållet var nu en mycket starkt koncentrat som fick späs ut tio gånger för att få ett hanterligt extrakt som sedan fick blandas med tio gånger så mycket brännvin. Resultatet blev en aromatiskt väldoftande dryck. En etikett för Extra Fin Gärsnäsbäsk utformades. Med våra namnteckningar vidimerade Gösta Werner, krögaren och jag att buteljen i framtiden skulle komma att fyllas på med samma fluidum som vid premiären.
Som alla vet förekommer numera i samband med reklam för alkohol en mängd varningstexter: Det är inte lämpligt att dricka för mycket om man skall ut och simma eller föda barn, säkert också om man skall cykla. Också vid amning är det lämpligt att iaktta försiktighet. På den tiden fanns inga dylika regler. Som god marknadsförare ansåg jag att det var lämpligt att ligga i framkant så jag skrev en varningstext för buteljens baksida: ”Hemkommen från de stora fågelskjutningarna hos Knutsbröderna i Flensburg berättar Bo H. Hjärre. ”Bröderna var klädda i frack och hög hatt. Segraren korades till fågelkung. Till lunchen togs sju supar. Den sjunde tillägnades måttligheten. På aftonen var det stor bal med damer. Då bytte bröderna om till kostym.” Också med Gärsnäsbäsk är måttlighet tillrådligt. Undertecknat Leif H. Hjärre f.d. Fågelkung.
Problemet med ett anständigt drickande i huvudstaden var sålunda löst. Men endast till delar. Gösta Werner var en damernas riddare. Han höll damerna högt utom när situationen påfordrade något annorlunda. En skonsammare behandling av damer i samband med intagande av snapsen påfordrades. En mildare variant av bäsken skapades: lite mindre malörtsextrakt, svagare brännvin s.k. Special och en slätstruken tesked honung. Denna förnämliga dryck fick namnet Gösta Werners Dambäsk. Etiketten på buteljens baksida beskrev upplevelsen: ”Genom en behaglig effekt av denna milda bäsk uppstår en avslappnad atmosfär. Den kan till och med medverka till att barriärer mellan könen rives.” På buteljens framsida fanns en stilig etikett med rivna kanter. En reproduktion av en finstämd akvarell från stora barriärrevet utanför nordöstra Australien. Härmed åstadkoms en naturlig knytning till baksidans allvarsamma text. Gösta Werners Dambäsk blev en hyllad succé.
Leif H. Hjärre
