LUKASGILLET med säte i Lund, har fått sitt namn efter den man som är mest känd som författare till, storsäljarna Lukasevangeliet och Apostlagärningarna. Men han var dessutom läkare, och om man får tro den fornkristna legenden var han också målare. Under lång tid var Lukas skyddspatron för läkare, målare, snidare, konsthantverkare, glasarbetare, notarier
och slaktare, och deras skrån firade den 18 oktober, Lukasdagen, som sin festdag.
Det är framför allt i sin egenskap av konstnär som Lukas har gett det lundensiska gillet dess namn. Det bildades 1898 på initiativ av lundaprofessorn Ewert Wrangel, och dess medlemmar är som sig bör målare och andra bildkonstnärer, i första hand. Men också sentida författarkolleger till Lukas, ingår i gillet, liksom museimän, vetenskapsmän, från skilda områden och en rad andra allmänt konst- och kulturintresserade män, läkare icke att förglömma, också de Lukas´ egna yrkesbröder. Ja, alla är de män; förslag att invälja också kvinnor har hittills bemötts med förstrött intresse.
Att Lukas också var slaktarnas skyddspatron beror på att hans speciella tecken var tjuren (på samma sätt som Matteus symboliseras av en människa med vingar, Markus av ett lejon och Johannes av en örn). Följdriktigt spelar tjuren, också inom Lukasgillet en central roll inte minst på de målningar som talangfulla gillesbröder förfärdigar till årets höjdpunkt, julgillet på Grand Hotel i Lund, där bilderna avtäcks och kommenteras av insiktsfulla bedömare. Ett litet urval av dessa bilder, alltid målade för att erinra om något minnesvärt som, hänt under året, finns till beskådande i Grand Hotels matsal, men huvuddelen av planscherna förvaras i gillets arkiv, en veritabel skattkammare för konst- och kulturhistoriker. Lukasgillets verksamhet speglas förträffligt också i den sal på Grand Hotels andra våning som uppkallats efter Lukas och vars väggar pryds av porträtt av namnkunniga gillesbröder, levande och döda.