Tidigare har jag nog tyckt att naturen varit färdigstuderad, hört historien till, men jag har ändrat uppfattning i den frågan, eftersom naturen fortfarande tycks kunna vara en inspirationskälla för modernt måleri.
När man står inför ett motiv, i det här fallet t.ex. ett landskap, inser man ganska snart det omöjliga att återge allt. Nu får man bestämma sig huruvida man vill sträva efter en naturalistisk bild eller skapa en ny bild, där den personliga upplevelsen får komma till uttryck.
Då måste man begränsa sig, förenkla, finna essensen i landskapet.
Oftast börjar det för min del med en ganska naturalistisk bild. En viss ”filtrering” sker på plats, en fältstudie kan man kalla det, som jag senare i ateljen förenkla ytterligare.
Denna förvandlings process eller abstraktionsprocess tycker jag är en spännande väg att vandra och har blivit ett arbetssätt för mig. Det är intressant att se hur långt denna process kan drivas och under arbetets gång kommer en del halvabstrakta bilder fram och i slutändan kan det bli en ytterst abstrakt bild. Ibland kan denna process leda vidare till något helt annat och då kan det bli riktigt spännande bild som lever sitt eget liv.
Periodvis kan jag också känna behov av att arbeta med idébilder, som inte vuxit fram ur en naturupplevelse. Här är man helt fri att komponera och gestalta, men även här har slutresultatet i regel försiggåtts av ett skissarbete av färg och formförhållanden som man gradvis frigör sig ifrån. För tillfället arbetar jag mest med olja och akryl, blandteknik o.s.v.men även akvarell.
Det är trots allt uttrycket som är det viktigaste, men det kan vara skönt att växla medium.