5 juli – 31 augusti 2014
Madeleine Pyks måleri liknar inget annat i svensk konst.
Av många har hon setts lite över axeln, kanske för att hon är så produktiv. ”Möjligen har hon producerat mer än 20 000 målningar, skriver Anja Notini i en biografi om henne.
Inte spelar det någon roll att det flödar över i hennes konst. Istället för konstnär kunde man kalla henne ”artist” – en person som varje dag måste pröva sina konster för att se om de ännu håller. Hon målar som en lindansös tränar. Om och om igen upprepar hon samma sak. Ändå händer alltid något nytt.
Mest känd är Pyk för sina djurmotiv – katter av alla slag: tigrar, leoparder, vanliga bondkattor, även elefanter, hästar, fåglar.
Visst finns det likheter med de stora mästarna vid 1900-talets början, framförallt i ett ”fauvistiskt” – galet – och dekorativt drag. Men Pyks ambitioner ligger ändå inte där. För henne är samtalet, själva processen det viktiga, inte att dekorera en yta: ”Ett flöde” säger hon – ”jag vill inte göra stillbilder…”